Historia

Eldistributionen i Mariehamn påbörjades 1909 med ett fåtal fastigheter i kvarteret vid Ålandstidningen på Strandgatan. Ett bolag bildades men utbyggnaden gick trögt då elpriset var högt och få invånare i staden ansåg sig ha råd med el. Ett nytt försök gjordes då Aktiebolaget Mariehamns Elektricitetsverk bildades. Bolaget såldes sedan till tyska AEG 1912 men 1919 köpte Mariehamns stad upp bolaget. Elverket fortsatte sedan som en del av staden. Första egna kraftproduktion fanns på tomten i korsningen Torggatan/Skillnadsgatan och i början var distributionssystemet likström. Gatubelysning infördes även denna tid med en lampa i varje gatukorsning. Luftlinjenätet användes även lång tid efter att växelström infördes i slutet på 1930-talet.

1939 byggdes Kraftverket på Klinten och växelström infördes. Året därefter påbörjades elektrifieringen av landsbygden och Elverket hade hand om hela fasta Åland och Vårdö. 1958 delades Elverket i tre delar: Mariehamns stads Elverk, Ålands Kraftverksaktiebolag och Ålands Elandelslag.

1973 påbörjades fakturering av el med hjälp av data och samma år togs även Sverigekabeln i bruk. 1984 togs den första gemensamma fjärrkontrollen för hela åländska elnätet i bruk. 1997 inleddes inköp av vindkraft.

År 2000 trädde en ny elmarknadslag ikraft och elmarknaden öppnades. Samma år togs även en ny Sverigekabel i bruk. Elverket omvandlades till kommunalt affärsverk.

Elverkets kontor har funnits på olika ställen i staden, bland annat i Socis, på Kraftverket och på senare tid på Tekniska verken. Lager har funnits under Socis, i Vikingterminalen, Tullpackhuset, Lotsberget, Tekniska verken, och Birkaterminalen. Det sista större området på Åland som erhöll el var södra delarna av staden, det vill säga Espholm, Svinö och Styrsö samt i Lemlands kommun Granholm, Skobbholm, Slättholm och Nåtö 1961. Något senare 1966 erhöll Järsöområdet el.

1 januari 2014 bolagiserades Mariehamns elverk och bytte samtidigt namn till Mariehamns Elnät Ab, ett bolag som ägs till 100 % av Mariehamns stad.